Gårdsmåleriet
Mellan åren 1880 och 1930 kunde det knacka på dörren till mangårdsbygnaden och utanför kunde det då stå en man och erbjuda sig att måla av gården. Det var kringvandrande eller cyklande sk. gåramålare som under sommarhalvåret livnärde sig på att avbilda gårdar i Sverige. De flesta av dem uppnådde aldrig konstnärsstaus och ingen av dem är upptagna i svenska konstlexikon. Vilket å andra sidan inte är så konstigt då man betraktar målningarna, jag återkommer till det.
I Skåne har man kartlagt gåramålningarna och det har resulterat i flera utställningar och en bok: Gåramålningar från Öreklljunga, Rya och Fagerhult skriven av etnologen Nils-Arvid Bringéus, utgiven av Örkelljungas hembygdsföreing. I boken presenteras åtta kända gåramålare, ett mindre antal sk. tillfällighetsmålare samt 57 målningar från de tre socknarna. Några av målarna har varit otroligt produktiva och en av dem i boken som utmärker sig är Arvid Lindoff född 12 sept 1857 i Ljushults socken i Älvsborgs län, död i Värnamo 1947. Han tycks ha varit verksam gåramålare i Bohuslän, Skåne, Halland, Blekinge, Småland och Närke.
Arvet de lämnade efter sig är kanske inte i första hand av konstnärlig betydelse, men desto mer av kulturhistorisk betydelse. Målningarna är detaljerade och noggrant utförda vilket gör deras målningar till dokument över byggnadsstil och gårdsarkitektur under ett tidigt 1900-tal. En del målningar föreställer intressant nog även bruk och mindre industrier vilket också är intressant ur ett historiskt perspektiv.
Kvalitén på målningarna är dock förhållandevis lågt ur ett konstnärligt perspektiv. I de flesta målningar ser man tydligt det typiska manér man även finner hos hötorgskonstnärer. Träd och buskar är målade med ett slags inövat mönster och gräsytorna är enbart gröna ytor. Sällan ser jag att målaren har ansträngt sig för att få det att se ut som en gräsmatta. Dispositionen är även den oftast under all kritik - hela nedre halvan av målningen består oftast av en stor mossgrön yta, som ska föreställa gräs. Majoriteten av målningarna hade vunnit på att beskäras då förgrunden dominerar bilden och tycks placera gården alltför långt bort.
En annan sak som är slående är att det i bokens 57 målningar finns en(!) enda där tydliga skuggor finns med. En målning av en A. Nordgren, som för övrigt är den enda målningen i boken som håller en något högre konstnärlig kvalité. Det är en i sammanhanget närmast förvånade dramatisk målning av ett torp med omgivande ladugård och uthus, målad i ett gulaktigt sken en sommarkväll. Man kan nästan ana att ett regn har dragit förbi. Uthuset kastar en tydlig skugga över mangårdsbyggnaden vilket tillsammans med ljuset bidrar till ett fint djup i bilden.
I övrigt har gåramålarna konsekvent valt bort skuggor, vilket ger målningarna en mycket märklig och platt karaktär. Byggnaderna ser närmast ut att vara kulisser och de ser inte ut att vara riktigt grundade i marken. Ingeting i målningarna tycks ha riktigt tyngd. Sammantaget är det tydligt att det är amatörer som varit i farten. Arvid Lindoff var mycket skicklig på att avbilda byggnaderna men i övrigt tycks han inte ha studerat vare sig ljus och skuggor eller naturen något närmare.
Men vi ska så klart minnas att detta inte var målningar ämnade att ställas ut inför en konstpublik, nej detta är närmast att betrakta folkkonst. Och som sådan har den fyllt sin funktion i det att människor fick äkta målningar av sina egna gårdar att hänga upp på väggen. Målarna tycks ibland ha fått pengar för målningen, ibland ersättning in natura, dvs mat och husrum.
Gårdsmåleriet blev snabbt utkonkurerat av flygfotografiet. Målningarna ställdes undan och istället hängdes det upp, ibland kolorerade, fotografier av gården taget från luften. Därmed fick också gåramålarna hitta ett nytt sätt att försörja sig på. Steget till att måla sk. hötorgskonst kan inte har varit så stort, men om så blev fallet vet jag ingenting om.
Idag har vi alla möjligheter att avbilda huset vi bor i. Jag kan själv gå ut och ta ett foto med min mobilkamera och sedan förstora upp bilden på fotopapper, jag kan till och med få den utprintad på uppspänd canvas. Via Google kan jag idag se mitt hus från ovan eller i en sk. streetview. Men jag undrar ändå, i dessa dagar av digitala och AI-generade bilder, om det inte är dags att lyfta fram ett gammalt hederligt gårdsmåleri igen?
Andra inlägg
Välkommen
Välkommen till mattiaskvick.n.nu.
